© 2020 Margaretha Dahl Sandling

Polarull på myren

Vi traskade över blöta myrar, över stock och sten, i jakt efter en liten sjö.
i stället för sjön så fann vi enorma mängder av Polarull (Eriophorum scheuchzeri) är en flerårig växt inom ullsläktet (Eriophorum) och halvgräsfamiljen.
Arten växer med utlöpare och har en enda tät blomsamling i toppen av stjälken. Bladen är korta och rännformiga.[1] Efter blomningen får polarull precis som andra arter i ullsläktet karaktäristiska långa, vita borst vilket ger växten det karaktäristiska ”bomullstuss”-utseendet.
Polarull växer på våt torvmark i norra delarna av Norden. Det kan vara myrar, kärr, källdrag, diken eller stränder. Den är indifferent till kalk. Genom sina utlöpare bildar den ofta stora bestånd. / Wikipeda
Vi såg inte bara polarull utan några enstaka hjortron också. Hjortron är nyttigt och mycket C-vitaminrika, fyra gånger mer än apelsin och de innehåller även andra hälsosamma nyttigheter exempelvis fibrer, magnesium, mm.
Den som plockar hjortron får även gott om motion för bären växer på ofta otillgängliga myrar, mossar och våtmarker. Hjortron är ett väderkänsligt bär. Blommorna är känsliga för kyla och om blomningstiden blir blåsig och regnig lyckas inte pollineringen. Hjortronkarten är känsliga för frost, därför varierar skörden från år till år. Bären mognar i omgångar.
Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling