Aldrig får man sova i fred!

På håll kunde si se två svanar som sov på isen. Två Kanadagäss gled makligt förbi, uppmärksammade paret som sov på iskanten. ”Verkar vara en intressant plats, det där” såg nykomlingarna ut att tänka och klev resolut upp på iskanten.
Intressant alltså, kanske man kan smaka
Oblygt strosar de runt det sovande paret. Kanadagås är den största och mest långhalsade gåsen som häckar i Europa med en längd på mellan 90 och 105 centimeter, ett vingspann mellan 1,6 och 1,8 meter och en genomsnittlig vikt på 4 500 gram, men de kan väga upp till 5 500 gram. Könen och åldrarna är lika. Huvud och hals är svart med en vit fläck på strupen. Näbben och fötterna är gråsvarta. Bröstet är ljust. Buken och kroppssidorna är beigebruna med tydliga tvärband. Vingovansidan och ryggen mörkare gråbrun. Under- och övergump vit och stjärten svartgrå.
Den första inplanteringen av kanadagås i norra Europa skedde i Storbritannien till kung Jakob II av Englands samling av vattenfåglar i St. James’s Park i London under 1600-talet.[4] Kanadagåsen planterades sedan in på flera ställen runt om i Europa till olika zoologiska trädgårdar och liknande.[a] Exempelvis köptes två honor in till Trädgårdsföreningen i Göteborg 1870, vilket är de första kända individerna i Sverige.[5] Men det var först under 1900-talet som arten fick någon större spridning i Europa, och talrikast har den blivit i England och Sverige.[6]Ibland nära eller en bit ifrån …
Tja, det är väl lika bra att vakna, här går det nog inte att sova
Sångsvanen
är Finlands national fågel. Den är en stor och vit vattenfågel. Den gula färgen på näbben sträcker sig från näbbroten och i en kil litet förbi näsöppningen vilket är det bästa kännetecknet jämfört med mindre sångsvan. Stjärten är rund och kort och inte kilformad som hos knölsvanen. Ungfågeln har en brungrå fjäderdräkt och den får den vuxnas vita dräkt vid ruggningen sommaren efter födseln. Den unga individen saknar också gult på näbben (det gula på näbben är ljust, delvid rödaktigt). Sångsvanen flyger med nästan ljudlösa vingslag (jfr knölsvan).
Det är en sann glädje att få se fåglarna när de dyker upp på sin färd mot våren och sommaren

Vi har haft marknad i Jokkmokk

Vi hade både egna tavlor och muggar med motiv från våra egna tavlor

Det fanns både olja på duk, akryl eller akvarell tavlor.

Jag Margaretha, tycker verkligen om att måla djur, speciellt renar. De har så talande uttryck i sina ansikten.
Det går nästan att känna vad de tänker

Ängsull, änglaull, älvull

Nästan overkligt sträcker sig det vita fältet av ängsull ut i markerna. Så skirt.
Till skillnad mot den robusta rödklövern, som befolkar vägrenen med sin tjocka fäll av blommor.
Ängsull är en växt som renarna gillar och äter så fort den dyker upp under snösmältningen. Den växer nämligen även under vintern.
Ängsull är ett halvgräs med en toppställd axsamling och krypande jordstam. Ängsull är också vanlig i hela landet, den växer i kärr och myrar.
Vackert vit, nästan som rådimman, ringlar den sig iväg, snarlikt älvornas älvornas dans i skymningen.

Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

Den gamla järnvägsbron

En solig dag bestämde vi oss för att gå till den gamla järnvägsbron
När vi kom fram såg vi att det släpptes ut vatten från dammen
Vi gick upp på spåret för att se lite närmare
Vattnet strömmar kraftigt ner under bron.
Akkats kraftstation är ett vattenkraftverk i Lilla Luleälven strax norr om Jokkmokk längs väg E45 mot Porjus. Kraftverket stod färdigt 1973 och ägs av Vattenfall AB.På de två utskovsluckornas nedströmssida har Bengt Lindström målat samiska motiv och Lars Pirak har målat Radio mammá álas, Rajden västerut, på intagshuset bredvid dammen.
vattnet försvinner …
vilt strömmande …
bort i fjärran och förenar sig med Stora Luleälven vid Vuollerim. Älven rinner hela sitt lopp inom Jokkmokks kommun. Lilla Luleälvens största biflöden är Rapaätno (Rapaälven) och Pärlälven. Lilla Luleälven är reglerad.