Älg vid järnvägsspåret

Vi tycker om att promenera
Och plötsligt händer det.
Intill ett hus, vid det översnöade järnvägsspåret
står en ståtlig älg. Den ger oss ett ögonkast och sedan gör den det älgar gör bäst.
Den står blickstilla.
Varning från Jokkmokks kommun.
Älgarna har fått nog. Av snö men inte av mat. Därför söker de sig in till tätorterna där rönn och pilträd finns lättåtkomligt.
Det har vid några tillfällen inträffat incidenter där personer har försökt att komma väldigt nära för att ta kort eller vidröra dessa vilda djur.
Detta har handlat om både vuxna och barn, nu senast har vi fått till oss att ett barn försökte vidröra en av älgarna, som varit runt vår bebyggelse, medans vuxna personer varit i närheten.
Vid detta tillfälle så gick allting bra men en olycka kan ske i ett ögonblick när vilda djur blir behandlad på ett för dess onaturligt vis.
Även om älgar är stora djur, en fullvuxen tjur kan väga 400 kilo och en fjolårskalv hälften så mycket, så är de generellt både fredliga och skygga. Det är först om de blir irriterade eller skrämda och känner sig instängda som de kan gå till anfall. Det märks bland annat genom att de sänker huvudet och fäller öronen bakåt.
Ett tips är att när du möter en älg som upplevs aggressiv är att du backar långsamt och pratar lugnt med älgen.
Ni som har barn och ungdomar prata gärna med era ungdomar att vi alla behöver respektera de vilda djur och så långt det är möjligt låta dessa vara ifred.

Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

Slakkasjön

Vi var till Slakkasjön en lördag,
En tillgänglighetsanpassad, 500 meter lång led från parkeringsplatsen till grillplatsen vid Slakkasjön. Leden är markerad med orange färg på träden. Den anlagda däckspången har räcke och avåkningsskydd och är breddad på några ställen. Dock är det avbrott i spången på ett par ställen och där får man ta sig fram ett tiotal meter på en vanlig men ganska bred skogsstig
Bryggan är tillgänglighetsanpassad och ligger i anslutning
till leden och rastplatsen vid Slakkasjön.
solen sken och värmde till och med lite grann, trots att det var den 24 oktober och snö …
skuggan hade en härlig blå färg …
och små konstverk hade bildats på isen
Tobbe längtade efter att få gå ut på isen
Grenar och vass bildar vackra mönster
stilren står vassen och begrundar solens vandring över världen
Allt kan vara vackert, även ett gammalt luggslitet träd,
smyckad med glittrande isdroppar i motljus.

Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

Snön har kommit

ett förändrat landskap och väg …
lockar oss ut till en av våra favoritplatser,  vi stannar och dricka kaffe …
och grillar en korv. Vi hade hoppats att Lavskrikorna skulle visa sig, och få en smakbit av oss , men de hördes inte ens. Tråkigt, de är annars ett så trevligt sällakap.
En skön promenad i solskenet, än dröjer det ett tag innan kylan sätter in
stora vackra tallar sträcker sig upp till solens värmande? strålar.
Vi går en kortare sträcka
men solen når inte ner  till oss, så vi vänder om.
Borta bra, men backvar är bäst …
Där väntar elden och vår kaffetermos, men tyvärr inga Lavskrikor.
Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

Renar

Att få se en bländvit ren tillhör inte vanligheterna.
Renen är det enda hjortdjur där både hane och hona har en krona av horn.
Renens främsta sinne är luktsinnet.
En vit ren symboliserar lycka.
 Det är faktiskt olagligt att störa renar! Om du möter en ren, gå inte nära den och
försök inte klappa eller mata den.
Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling