Älg vid järnvägsspåret

Vi tycker om att promenera
Och plötsligt händer det.
Intill ett hus, vid det översnöade järnvägsspåret
står en ståtlig älg. Den ger oss ett ögonkast och sedan gör den det älgar gör bäst.
Den står blickstilla.
Varning från Jokkmokks kommun.
Älgarna har fått nog. Av snö men inte av mat. Därför söker de sig in till tätorterna där rönn och pilträd finns lättåtkomligt.
Det har vid några tillfällen inträffat incidenter där personer har försökt att komma väldigt nära för att ta kort eller vidröra dessa vilda djur.
Detta har handlat om både vuxna och barn, nu senast har vi fått till oss att ett barn försökte vidröra en av älgarna, som varit runt vår bebyggelse, medans vuxna personer varit i närheten.
Vid detta tillfälle så gick allting bra men en olycka kan ske i ett ögonblick när vilda djur blir behandlad på ett för dess onaturligt vis.
Även om älgar är stora djur, en fullvuxen tjur kan väga 400 kilo och en fjolårskalv hälften så mycket, så är de generellt både fredliga och skygga. Det är först om de blir irriterade eller skrämda och känner sig instängda som de kan gå till anfall. Det märks bland annat genom att de sänker huvudet och fäller öronen bakåt.
Ett tips är att när du möter en älg som upplevs aggressiv är att du backar långsamt och pratar lugnt med älgen.
Ni som har barn och ungdomar prata gärna med era ungdomar att vi alla behöver respektera de vilda djur och så långt det är möjligt låta dessa vara ifred.

Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

När solen skiner är det dax att …

ta sig en promenad i solen. Vad är det där? En översnöad kanot eller …
Vi passerar en översnöad Fjällträdgård.
Den unika Fjällbotaniska trädgården är en del av Ájtte och
ligger centralt i Jokkmokk vid den östra änden av sjön Talvatis.
Från Talvatissjön ringlar sig Kvarnbäcken genom skogarna intill. Det är en 7,7 kilometer lång vandring med markerade stigar, spångar, broar och rastplatser.
På vägen finner du även ett antal informationstavlor. Den på sommaren brusande Kvarnbäcken brusar inte längre., den är fast under isen och muttrar längtansfullt;
snart är det …
Talgoxen lyssnar intresserat, Är det så?
Men vad är det som händer? Kan det vara …
Vi fortsätter vår väg uppåt. Jokkmokks Jockes väg upp till Storknabben är pistade för promenad, skidor, cykel mm.
På vissa ställen ser vi glimtar av solen genom träden.
En vägvisare talar om att vi är på väg till (översnöad text)
Solen synes skina över Jokkmokk
Likt en alpstuga, fast med igenspikade fönster
Så var vi uppe på Storknabben, en utsiktsplats på Talvatisberget,
cirka två kilometer sydost om Jokkmokk. Högt uppe på berget, vid en brant mot nordost,
finns en anlagd utsiktsplats och en kommunal föreningsstuga.
man kan se långt
där är …
och där bor …
vi ser byggnader intill Talvatissjön, en liten sjö i Jokkmokks kommun i Lappland och ingår i Luleälvens huvudavrinningsområde. Sjön har en area på 0,166 kvadratkilometer och ligger 240 meter över havet. Sjön avvattnas av vattendraget Talvatissjöbäcken. Den angränsar till tätorten Jokkmokk. Namnet kommer från det samiska namnet på sjön Dálvvadisjávrasj, efter Dálvvadis det traditionella samiska namnet på Jokkmokk, och jávri samiska för sjö.
Efter att ha vilat, fotat och fyllt i formuläret med namn och mobilnummer,
samt hopp om en storvinst, så går färden tillbaka hem igen.
Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

Nedströms Akkats kraftstation

Måndag 8-e februari gick vi nedströms Akkats karaftstation, ett vattenkraftverk i Lilla Luleälven, strax norr omm Jokkmokk längs väg E45 mot Porjus.
Skoterspåret var lätt att gå på, så länge man höll sig på spåret.
Så vackert det är med slät och orörd snö, det riktigt glittrar och glänser.
Skuggorna lägger sig mjukt över snön.
Det är nästan så att man kan tro att det pyntats till Påsk. Vackert.
Snövit, är vinterns egen modefärg.
Naturens egna konstverk visas på vernissage.
Är det månntro en liten snöskulptur föreställande en ….
Man får inte ta för stor plats i naturen. Hemliga gångar dyker upp lite varstans.
Följ spåret och böj dig djupt
Snötyngda granar står vakt, medan solen lyser obekymrat över oss.
Vattnets stilla kluckande i den spegelblanka älven hördes och löften om en kommande vår kändes i luften. Detta är livet.
Snön ligger vit över fur och gran, solen går ner i väster.
Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

Även om

det inte blev någon fysisk marknad i år, så måste vägarna ändå skottas och hyvlas.
Snödrivor minskar och snödrivor växer …
Infarter blockeras till somligas förtret. Men vad gör de, vi kommer fram iallafall och
om 100 år är det glömt.
Foto: Torbjörn Sandling