Lommens rop ljuder

Det här är en av höstens första lektioner i fiske för årsungarna, som drar fram på sjön en tidig morgon, just när morgondimman lättar. Den här fiskelektionen är lika väl genomfärd som vilken militärövning som helst med ett undantag – det är i ett fredligt syfte.
Foto: Torbjörn Sandling

Storlommen, är en fågel som funnits sen dinosauriernas tid. Den är väldigt klumpig på land, men att ett vanligt dyk för den är ca.100-200m djupt. Den måste dock bo i klara sjöar för att se fisken som den jagar efter.

 Storlommen finns i havsvikar men häckar gärna i insjöar. Mer info

Kanot i Snesudden.

 En spegelblank sjö, skogsbeklädda stränder, sommarlov och midnattssol, kan man begära mycket mer av livet. Möjligen jordgubbar – men det är för tidigt.

     Foto: Torbjörn Sandling  

Äppelträd och harar

är ingen bra kombination, inte sedd ur vår synvinkelt alltså. Däremot har haren haft ett bra mellanmål på nära håll. Den har antagligen suttit på snön och gnagat på barken. Allt eftersom snön fyllts på så har haren kommit högre och högre upp. Inga problem att komma åt ännu mer bark från äppelträdet. Man kan se ungefär hur mycket snö som kom i vinter på hur högt haren nått.

    Haren anpassar födan efter vilken årstid som råder. På sommaren äter den mest gräs, örter och i viss mån gräs, medan den på grund av den många gånger snötäckta marken vintertid mest äter bark från träd under den kallare årstiden. Bärris och ljung är också vanlig föda under vinterhalvåret. En hare äter således sådant som årstiden för tillfället erbjuder.
Mer info finns att läsa på länkarna i texterna..
 Rabarberknopparna ser ut som små hjortron där de lyser. Verkar inte vara något som står på harens meny. Istället gillade den de två blåbärsbuskar som vi införskaffat.  Det är ungefär en halv decimeter kvar av stammen på dem.

Foto: Margaretha Dahl Sandling